I Expressens bilaga Mat & Vin publiceras en längre, exklusiv intervju med Leif Mannerström. Bland annat berättar han om sina matminnen från barndomen:
MANNERSTRÖM, UPPVÄXTEN, FARMOR OCH MATEN
Den 17 mars 1940 på Södra BB i Stockholm föddes en liten pojke som kom att döpas till Leif
Reinhold Mannerström som för övrigt den enda stockholmaren som blivit utnämnd till Årets
göteborgare 2012 samt på sin 70 årsdag fick en spårvagn i Göteborg döpt efter sig samt 2002
blivit porträtterad på frimärke. Hans föräldrar hette Gösta och Annie.
Med det sagt så har jag nu parkerat utanför Hotell Diplomat i Stockholm och stegar in för att bli
visad till en liten matsal där vi skall sitta och äta lite och prova Leifs eget vin som lanseras i år, men
det återkommer jag till senare.
Jag kommer in och Leif lutar lite på huvudet och frågar mig om vi möjligtvis inte setts förut varpå
jag svarar att visst har vi gjort det, och jag berättar att första gången vi sågs var på Operakällaren
1994 när årets kock fick sitt pris, varpå Leif kontrade med att säga att en sak var då säker och det
var att varken han eller jag vann det året.
Vi slår oss ner och börjar prata och jag vill ju komma in lite mer på djupet på denna imponerande
person, höra lite om hans liv och det visar sig när vi börjar prata att han och min far har lite
samma typ av uppväxt och bakgrund.
Vi börjar prata om hur han halkade in på just mat och han berättar för mig att allt började med att
han växte upp som skilsmässobarn till största del med sin farmor Cecilia Mannerström som hade
en restaurant som hette Cecilias Matsalar och låg belägen på Hornsgatan på söder i Stockholm.
Pappa Gösta som var köksmästare på ett antal olika restauranger hade väl förvisso ett litet finger
med i det hela men Leif berättar att det var farmor Cecilia som hade den största förtjänsten till
att det vart just mat som han intresserade sig för och sedermera också skulle dedicera sitt liv till.
Farmor Cecilia gick tyvärr bort när Leif var bara tio år men han berättar att han fortfarande minns
väldigt väl dofterna och smakerna från farmoderns mat så som surströmming, strömmingsrullader,
Janssons frestelse mm. Leif berättar att han var 6 år gammal när han åt surströmming första
gången och han älskade det och idag har sin egen surströmmingsproduktion och gör 22 000
burkar per år gjord på enbart romstinna honor.
En kul anekdot som Leif berättar för mig är att farmor var ganska speciell då hon var väldigt blå
i sin politiska syn så hon kunde ju inte gå in på Konsum och handla! Så hon brukade helt enkelt
skicka någon av sina väninnor dit för att handla, därför att hon visste att där fanns den bästa
kalvsyltan, isterbanden, leverpastejen och annat gott hon ville ha.
Leifs pappa Gösta hade vid något tillfälle sagt att varför kan du inte gå dit och handla själv, varpå
hon svarade ”Men snälla Gösta vad skulle folk tro om dom såg mig handla på Konsum”. Det fanns
inte i hennes värld men hon ville gärna åt produkterna som höll hög kvalité.
Det med bra produkter och råvaror är något som Leif anammade redan som barn efter Cecilia
och har genomsyrat honom resten av livet, och det vet väl alla som ätit på någon av hans många
restauranger och det har även givit honom en stjärna i Guide Michelin samt en massa andra
utmärkelser och hederpriser och annat därtill.