Ny bok speglar Alnarps historia
Alnarpsliv är titeln på en ny bok som utgivits av Bokförlaget Arena. Författare är hortonom Boel Sandskär och agronom Göran Kritz, båda verksamma vid SLU i Alnarp.
Författarna uppger i ett förord att de arbetat med bokprojektet under drygt ett decennium. Nu blev boken klar och utkom lagom till 160-årsjubileet för att fira att grundstenen till Alnarps slott lades 1859, en byggnad som naturligtvis är intimt förknippad med Alnarp och som också finns avbildad på bokens omslag.
Och jag tror att resultatet av bokprojektet har varit värt att vänta på! Författarna har gjort ett imponerande och grundligt arbete med att spegla Alnarps historia och olika händelser, som varit viktiga inte bara för platsen, eller campusområdet som vi säger numera, utan även för utvecklingen av olika verksamheter som man kanske kan sammanföra under epitetet ”Sveriges gröna näringar”. Här finns massor av fakta om hur olika tidsepoker, från Alnarpsinstitutets inrättande på 1860-talet fram till nutid, präglats av forskning och undervisning kring lantbruk, mejeri, hovslageri, trädgård, landskap och skog.
Som lite kuriosa speglas också de ansträngningar som gjordes under 1800-talets sista decennium för att etablera en kommersiell silkesodling i Sverige när ett magnaneri, ett silkeshus, uppfördes i Alnarp. Blad från vita mullbärsträd utgjorde foder till silkesmaskarna. Efter några år avvecklades projektet på grund av dålig ekonomi.
Men Alnarps historia går långt tillbaka i tiden – redan i början av 1300-talet finns Alnarps huvudgård och den förste kände ägaren, riddaren Anders Pedersen Uldsax, dokumenterad. När Skåne blev svenskt 1658 blev Alnarp kungsgård och kort därefter löneboställe för bland andra landshövdingen i Malmöhus län.
Boken är kronologiskt upplagd och i olika huvudkapitel speglas historien: Fram till förra sekelskiftet; Från 1900 till 1960; Från 1960 till 1990; och slutligen Tiden från 1990. Texten varvas med ett fantastiskt rikt bildmaterial i form av bland annat historiska och nytagna foton, ritningar, port-rätt och kartor. Som läsare blir man nästan mållös och full av respekt inför det detektivarbete som har genomförts för att hitta alla dessa fakta och illustrationer. Sålunda är litteraturförteckningen sist i boken imponerande – den omfattar nästan fyra välmatade sidor.
Måhända skulle historiker av allehanda slag kunna göra motsvarande djupdykningar i arkiv. Men det finns ett inslag i boken som jag skulle vilja hävda gör den unik – författarna har under det dryga decenniet boken vuxit fram ägnat sig åt att intervjua personer med olika slags koppling till Alnarp. Här finns berättelser om hur det var att leva som barn i Alnarp, hur man upplevde studietid och förlustelser och hur man som yrkesverksam bidrog till lärosätets kunskapsutveckling – många yrkeskategorier, från skrivbiträde och trädgårdsmästare till forskare och professorer, återfinns bland respondenterna.
Författarna lyfter också fram skildringar av intressanta personer som sedan länge är avlidna. Bland annat finns en berättelse om Sveriges första kvinnliga agronom, Karin Zetterqvist, som utexaminerades från Alnarp 1912. Ett annat exempel är en skildring av Alida Nilsson Negels liv – 1898, med Kungl. Maj:t tillstånd, blev Alida den första svenska kvinnan att bli ordinarie elev vid den hög-re mejeriutbildningen på Alnarp. Dessa intervjuer och personskildringar är så intressanta att man gärna skulle vilja sett ännu flera speglingar av det som är bokens huvudessens – Alnarpsliv!
Göran Nilsson ur Movium Direkt nr 6, 2019 • 19